Skrivet den 11 Juli 2009

Jaha....då ska jag försöka samla ihop mig för att berätta att igår Fredag den 10 Juli
så tog Johan och jag det svåra beslutet att låta Honken somna in.
Våran underbare kille!
Det är inte lätt, att veta när "rätt" dag är för att ta ett sånt beslut men vi visste båda att det var dags
på något sätt. Honken var inte sjuk men han var gammal och det kan ibland vara svårare att ta steget då.
Blir ens älskade hund akut sjuk så uppsöker man veterinär men när man som Honken levt i 11½ år skulle det blivit den 19 Juli
och han var inte sjuk men hans kropp hade blivit gammal. Han ville mer än hans kropp orkade med.

Honken kom till oss från Doremis kennel den 17 mars 1998. Jag kommer ihåg den dagen som igår.
Jag och Johan hade till König och Linnea på Doremis kennel sagt att det enda krav vi hade på vår kommande valp var att
han skulle vara snäll, så det var så namnet Znällman kom upp!
Honken var en riktig gosegris på en gång och blev dessutom husses hund från dag 1! Och så var det hela hans liv,
husse var något alldeles speciellt!
Honken hade turen att få leva ett friskt liv, jag tror att han besökt veterinären 5 ggr i hela sitt liv.
Han var allvarligt sjuk som 3-åring då han föll ihop framför mina fötter och kunde inte resa sig, han hade blivit förlamad!
Veterinärerna kliade sig i huvudet men kom till slut efter 5 dagar på att han hade haft en blödning i den stora kroppsvenen som jag just
nu inte har något namn på men vi fick ta med oss honom hem på ev lånad tid. Inom loppet av 8-9 dagar skulle vi stimulera med en penna eller
liknande under trampdynan på det förlamade benet för att förhoppningsvis se att nåt hände...
. Inget hände varken dag 8 eller 9 och inte dag 10 men det 11 dygnet så såg vi hur det liksom ryckte till lite lite
grann rätt som det var, och då betydde det att blödningen höll på att läka, hade det varit det värsta så då hade det aldrig läkt utan vi hade varit
tvungna att avliva honom då. Men vår Honken hade alltid en jäkla livsgnista!
Han fick en lång väg tillbaka till det vanliga livet, det tog nästan ett år av hans liv men han kom tillbaka och blev precis som vanligt förutom
att han aldrig mer kunde trava, men passgång och galopp fungerar lika bra!
Enligt veterinärerna så skulle Honken i resten av sitt liv ta det
lugnt i skog och mark inte hoppa på stenar osv men när skadan var läkt och Honken var sitt vanliga jag, så beslutade vi oss för att Honken
skulle ha rätten till ett vanligt hundliv och skulle det då bli något år kortare pga att han ev skulle göra sig illa igen , ja då skulle det få vara så
bara Honken fick leva ett vanligt liv som en vanlig hund.

Honken utvecklades till att efter ha levt med tikar i alla dessa år bli den ultimata hanen som man kom med löpande tikar
för att se om det var "rätt" tid i höglöpet! Han var som en klocka! De tre kullar vi har haft har det aldrig tagit ett utstryk eller progtest,
utan det är Honken som sagt till att nu är det dags! Och det har fötts fler kullar efter Honken sagt sitt=)
Stackars Honken! Så många goa tjejer som luktade sååå gott och aldrig fick han komma till! Honken var friröntgad och han har
genom åren fått en del förfrågningar men Johan och jag bestämde oss tidigt för att Honken inte skulle gå i avel.

Honkens personlighet var helt enorm. Han var hunden alla såg först och alla bara älskade! Han  var väldigt speciell.
Mer envis hund har jag aldrig varit med om! Jösses vilken egen vilja! Men med det kommer man långt!

Våra barn vet nästan inget liv utan Honken då de var små när han kom in i våra liv som en gosegubbe! Denna tid blir nog speciellt svår för
dem då de alltid har haft ett speciellt band med honom mycket beroende på att han var så sjuk men kom igen och blev så gammal som han blev!

Inget blir som det varit utan vår kille.....det blir så tomt.......
Honken fick börja och sluta sitt liv på samma sätt- Honken 8 veckor låg mellan Johans ben och bet i hans dragkedja i tröjan-
Honken nästan exakt 11½ år låg igår mellan Johans ben för att somna av den lugnande sprutan men fortfarande tillsammans med sin husse.

Vi vill tacka König och Linnea för alla dessa fantastiska år med vår Honkebonk  som Nathalie döpte honom till.
Han var fantastisk!!
Han kommer att vara djupt sörjd och saknad ,men redan nu känner jag eller har känt ganska länge att vi har haft förmånen att
få ha haft två gamla hundar i vårat liv länge! Många får inte ha vår ras ens hälften av den tid vi fått, så jag känner stor tacksamhet
att få haft förmånen att få vara delaktig i Honkens liv i så många år.

Vi kommer aldrig att glömma dig Honken!
Puss på dig "Scooben"

Honken 2007

Honken i början av Juni 2009 inte ett grått hårstrå fick han nånsin!

Doremis Znällman Basco "Honken"
Född 19 Januari 1998
Död 10 Juli 2009