Tisdag kväll 27 September 2009

Jag har ännu inte fattat vad som hänt vår älskade Quinnie men borta för alltid är hon....endast 6 år gammal och med en
aptit på livet som jag sällan sett och upplevt! Quinnie var en underbar familjemedlem på alla sätt!
Snäll, vacker, genomgod, tålamod, humoristisk, badgalen, gullig, varm, och ville alla väl.
Vi fick aldrig säga adjö.....

I Söndags morse så tog sonen Kevin hand om hundarna med mat och rastning innan han stack iväg på  jakt och han åkte kl 7 på morgonen.
Kl 12 var han tillbaka och när han låste upp ytterdörren så stod bara 3 hundar där...Quinnie fattades...
Kevin for in i huset och hittade Quinnie död framför toadörren som dessutom var hennes plats. Hon var redan stel....
Stackars Kevin han har det riktigt jobbigt nu...Quinnie och han var ett team som älskade att viltspåra. Så fort Kevin tog på sig jaktbyxor
eller jacka så trodde Quinnie-aha nu ska vi ut och ha kul! De kom varandra så nära efter de börjat träna ihop, och till våren skulle de göra
ett anlagsprov.... nu blir det inte så.....
Jag var i Stockholm och satt på Råsundas läktare när jag fick beskedet, och trodde först att min pappa ringde och drog ett dåligt skämt-
:Jag har nåt mycket tråkigt att berätta, din Quinnie är död.......
Jag fattade verkligen ingenting...död????Hur kunde hon vara död?? Hon som var precis som vanligt på lördagen?? Låg i mitt knä
och tjatade med tassen???

Både Kevin och jag kände att vi måste få ett svar på vad som hänt. I mitt huvud gick det runt och gör det fortfarande, att har jag missat
något?? Har hon varit sjuk eller dålig på nåt sätt?? Men nej, den här sommaren har hon varit piggare än nånsin...hon fick behandling
mot borrelia i våras och efter det så har hon varit så pigg! Hennes svans har viftat ner många saker från vardagsrumsbordet pga hennes lycka!
Hon har letat badställen PRECIS överallt!! Och lyckats oxå=)

Vi skjutsade in Quinnie till SWA på  Ultuna i Måndags vid lunch. Vi ville få henne obducerad.
Personalen där var helt fantastisk.....otroligt bemötande i denna så svåra stund....
Klockan halv 4 ringde sen obducenten med det första provsvaret....hon sa att hon oftast inte ringde upp utan skrev men ville gärna
hjälpa Kevin och mig med att vi kände skuldkänslor att hon faktiskt dog helt ensam utan oss...
Quinnie var lika vacker på insidan. Det finns inga tumörer, livmodern var så  fin och alla andra organ var oxå utan anmärkning..
Obducenten sa att detta måste gått så fort eftersom Quinnie hade fullt med mat i magen och har man varit sjuk en längre tid så brukar det inte vara så utan de kan se att det är ingen mat eller i alla fall en liten liten mängd mat, men här var det fullt!
Så inga svar hitills....Nu ska Quinnies hjärta, hjärna och lungor gås igenom....det man misstänker är i första hand ev, kammarflimmer i hjärtat, hjärtinfarkt
eller en djupgående lunginflammation som man aldrig kan höra på utsidan av kroppen utan man måste titta med microskåp för att se...
Provsvaren kommer att ta 3-4 veckor.
Det enda som känns någorlunda bra är att det inte fanns nåt att gå på innan detta! Enligt obducenten så hade vi aldrig kunnat se detta innan....
Utan detta är bara sånt som sker.......tyvärr....

Jag tycker de som är mest jobbigt är att jag inte var hos henne i denna stund....det gör mest ont av allt..jag hoppas att det gick fort fort

Chelsea, Tutti och Ebba var sig precis lika när Kevin kom hem tack och lov, inga tendenser till stress eller liknande, för man undrar ju...
Vad gjorde de i denna stund??Vad jag har förstått så en del hundar som dött på liknande vis kan ha stressat mycket innan döden
inträffade, det kan man se genom att tex soffor eller möbler är fäörstörda och upprivna, det kan vara rivmärken på dörrar eller liknande
men allt såg precis ut som vanligt...och Quinnie låg i flygplansställning med bakbenen precis som hon gjorde när hon sov eller bet på ben
och fronten där låg hon på sidan.....Hon var såååå fin men nåt märkligt såg vi.....vi har alltid sagt att hennes fräknar , ja där satt mycket av hennes
personlighet i...och de hade försvunnit då jag kom hem och skulle pussa och krama henne. Så ja, när hennes själ försvann då försvann fräknarna med den....

Det är 3½ månad sen vi tog bort Honken, men det var helt annorlunda...Jag saknar Honken mycket mycket men det gör inte ont
vi hade fått så otroligt många fina år med honom och han blev gammal, Quinnie däremot- det riktigt värker så ont gör det!
Hon togs från oss alldeles för tidigt...6 år bara....
Vi får aldrig mer pussa den där underbara fräkniga nosen som var så perfekt byggd!
Vi behöver aldrig mer ta fram hundfönen och blåsa henne torr från dikesvatten....
Vem ska nu vara i soffan??Det var ju Quinnies plats!
Vem ska nu leta på de påkörda skadade råddjuren??
Och vem ska Ebba nu bita och busa med??
Och vem ska hålla i lekarna på sennenträffarna??
Framför allt....vi vill ha Quinnie tillbaka!
 

Den 24 Nov
Quinnies obduktionsrapport är klar nu....
Dödsorsaken är Atelektas som innebär förlust av lungvolym orsakad av att en lungdel inte luftfylls vid inandning.
Det var alltså  en skada på lungan/lungorna men de har inte kunnat fastställa hur den skadan uppkom ,det kan dom inte se.
Quinnie hade inte gjort sig illa vad vi vet och hon visade inga sådana symptom heller att hon skulle vara så sjuk....
Det absolut jobbigast med att få detta besked är att nu vet jag att Quinnie dog genom kvävning...det känns fruktansvärt att veta.
Det var det svar som jag var rädd för att det skulle bli, jag hade hoppats på att få beskedet att det typ var hjärtat som stannande och att det
gick fort. Nu vet jag att det tog längre tid än så....
//Åsa

Quinnie fattas oss!

Nedan följer en massa blandade bilder på vår egen Quinna....
Tack för allt du gett oss ,vackra Quinnie.
Vi älskar dig...för alltid.....puss